en tanke
jag har funderat länge på varför allt ska va så inveklat å svårt...varför man e så rädd för vissa saker..som att bli sårad...ja jo d gör ont..förbanat ont..men det läker ju trots allt...även när man står där med sitt brustna hjärta o tänker att detta kommer jag aldrig att komma över...men åter igen står man på sina egna ben frisk, kry o med ett friskt hjärta...men visst tankarna om sveket finns kvar..dom försvinner nog aldrig ..även om dom kan blekna nogåt med åren..
jag kommer ihåg min första förälskelse, för över 10år sen...Lisa Jönsson..
den dagen hon o jag blev ett par var aaaa det går inte beskriva...
vi satt på möllan på en krog (som idag är nerlagd)..hon , jag o alla våra vänner...jag hadde sett henne tre ggr. tidigare...men visste redan då att d va henne jag ville ha!
vi satt längst in i hörnan sidan om varandra o pratade när jag böjer mig fram å kysser henne från ingenstans, i samma ögonblick kysser hon mig tilbaka!
...den känsla av värme och kyla som svepte i genom mig i d ögoblicket, var det bästa som hänt mig ...jag vill känna den känslan igen....men gammal e vis (som man säger)....men jag skulle nog vilja säga gammal e rädd...
jag tror att...humm jag vet inte vad jag tror
...jag e bara rädd..rädd för mig själv...rädd för att bli ensam...jag har så mycket kvar att ge på alla d vis...men jag måste lära mig att våga....kanske man vinner...men suck...jag klara inte att förlora mitt "ansikte " att göra bort mig e d värsta jag vet...men vem vet..en vacker dag kanske allt släpper....
jag kommer ihåg min första förälskelse, för över 10år sen...Lisa Jönsson..
den dagen hon o jag blev ett par var aaaa det går inte beskriva...
vi satt på möllan på en krog (som idag är nerlagd)..hon , jag o alla våra vänner...jag hadde sett henne tre ggr. tidigare...men visste redan då att d va henne jag ville ha!
vi satt längst in i hörnan sidan om varandra o pratade när jag böjer mig fram å kysser henne från ingenstans, i samma ögonblick kysser hon mig tilbaka!
...den känsla av värme och kyla som svepte i genom mig i d ögoblicket, var det bästa som hänt mig ...jag vill känna den känslan igen....men gammal e vis (som man säger)....men jag skulle nog vilja säga gammal e rädd...
jag tror att...humm jag vet inte vad jag tror
...jag e bara rädd..rädd för mig själv...rädd för att bli ensam...jag har så mycket kvar att ge på alla d vis...men jag måste lära mig att våga....kanske man vinner...men suck...jag klara inte att förlora mitt "ansikte " att göra bort mig e d värsta jag vet...men vem vet..en vacker dag kanske allt släpper....
Kommentarer
Postat av: Lotta
Gripande ännu en gång.. du skriver bra. Verkade tungt o sorgligt det där.. men visst minns man sin första kärlek. var ju dock inte så längesen för min del men ett par år iaf.
Jag känner igen känslan...
Trackback
