åter igen
Hur länge ska jag palla hålla uppe denna jävla fasad att allt e som det ska..jag landar alltid på mina fötter, men va fan händer ?? hur länge ska jag falla innan jag totallt kraschar i asfallten...ärligt talat,just nu e d bara min dotter som håller mig uppe , vill inte vara självisk å lämna henne ensam (å nä jag e inte självmordsbenägen)..men just nu vill jag bara försvinna,gå upp i rök,byta identitet...6 mån. me bara motgångar börjar träta lite på humöret,orkar inte ens ta hand om mig sj,haha tur att man e så ytlig å fåfängd att man gör d ändå .jag vet att allt man gör kommer med en motsatts men kom igen ,men allt detta, nä inte fan har jag varit ett sådant as eller e jag så uppe i mig sj att jag inte kan se hur jag behandlar andra ,eller e d bara så att efter 18 år på grönkvist kommer en lika lång period me motgångar?hoppas detta bara e en jävligt lång prövning på hur jag hanterar kriser för att kunna bli en bättre människa, d måste ju vända någon gång.d värsta av allt ,d känns som om att mitt barn inte vill bo hos mig,..skulle ju vara gräddet på moset , tre krashade förhållande ,totallt kvaddad ekonomi,å en dotter som jag älskar mer än livet sj inte vill bo hos mig, ja d skulle vara något...den här neråt spiralen påverkar tydligt mitt sätt att vara , jag sluter mig mer å mer,jag gör inget , tar inte tag i saker, bryr mig inte om något , e sur ,likgiltig, allt d som jag inte igentligen är,jag är super social ,drivande ,uppfinningsrik,å framför allt..alltid positiv,jag vill bli d igen..e trött på att vara negativ , å inåtslutande,men ärligt talat hur ber man om hjälp när man e mer envis å stolt än något annat...jag har fan ingen koll längre..jag behöver hjälp..ångest
