Året efter
Ibland kan jag ha rätt, denna gången är dock inte riktigt en av dom.
Nog för att jag begravde minnena från min stora kärlek ,för dom har bleknat och nästan tillfullo försvunna ,att prata om henne, att se henne, att veta hennes existens, känns idag obetydligt ,
Tanken att råka springa på henne är inte längre skrämmande,
Problemet .
..idag är det lite mer än ett år sedan mitt hjärta svartnade och jag slutar att känna,slutade känna sorg,besvikelse,svek och en innerlig smärta .
Med facit i hand slutade jag även känna glädje, upprymdhet och kärlek
I december förra året ,den 23:e december 2017 närmare bestämt, kom jag ett steg närmare mitt mål,en händelse som får en att vilja hoppa av glädje, jag drar inte ens i smilbanden
Idag är jag nästan i hamn och är samordnare mellan mitt företag och vår största kund,ett jobb med en enorm ansvar
Jag lyckades med bedriften att ta mig i kragen och faktiskt börjar att dejta och en fantastisk kvinna skall tilläggas..Jag lät henne gå ,och av vad jag har hört i efterhand väldigt grymt också ,
Jag har fått igång min ekonomi...
Alla dessa händelser och många till ,ingen av dessa får en reaktion..inget,...Jag saknar glädje och kärlek
jag saknar till och med avskyn, förtvivlan och hat,
Jag vet inte längre vem jag är ,jag vet inte längre vad jag är
Jag vet inte längre var jag hör hemma
Tankarna kring
Fick berättat för mig att mina pussar saknar glöd
Satt och funderade över ett samtal jag hade för en liten tid sedan med min äldsta och bästa vän hur saker och ting har fungerat eller rättare sagt inte fungerat över alla dessa år,
jag har aldrig haft svårt att få flickvänner,tillfälliga partners,, jag har haft något av ,vad ska man kalla det hmmm en lekande lätt förmåga att anpassa mig efter mitt objekt för att få det jag vill
men efter att jag fick min dotter börjar jag att vända på steken och vill mer och mer gå för det permanenta och plockar fram dom sedan länge gömda och förtryckta känslor och väljer att blotta dessa oftare, vilket naturligtvis gör mig både glad lycklig och samtidigt väldigt sårbar , något jag skyddat mig för i över ett decennium.
Jag fann att karma hann ikapp om och om igen, något jag iofs räkna med,men lite naivt tänkte att även jag skulle nå fram..men så verkar inte fallet vara, inte än iallafall
Mina ögon, mina pussar och framför allt mina kyssar har fått många kvinnor på fall... nu är mina ögon tomma och likgiltiga,mina pussar utan gnista.. hur mina kyssar är? Är helt ovillig att ens möta en ny kvinnans läppar i öm och kärleksfull kyss..man kan tycka att komma över den största kärlek någonsin skulle motivera att söka lyckan,,,men allt oftare kommer tanken om att hoppet är borta, jag menar jag blir inte yngre, jag kommer inte ifrån min by.. och jag är obotlig
Vändningen
Idag har det äntligen hänt
jag begravde min smärta och packa ner resterna i min minneslåda, Therese harter min största kärlek någonsin! är nu endast ett minne,en skugga av mitt förflutna, idag påbörjar jag återresan
Jag sitter och njuter av pulsen på dom tunga beaten från högtalarna, dricker mitt kaffe, och ler, jag mår bra
Dagarna-veckorna-månaderna har varit något av det värsta i mitt liv,tunga,mörka,sömnlösa och rent ut sagt ett helt helvete
Idag reser jag mig upp från marken och kastar av mig offerkoftan, borstar bort smutsen, och med ett leende på läpparna och stolthet i ryggen stegar fram emot till vad som kommer att bli mitt år,, jag kommer ge allt för att nå mina mål, jag kommer inte att ge mig,
Jag kommer att lyckas
Vad befarar kärleken?
Kunde inte bry mig mindre
JAG har enormt mycket mer att ge
Fråga är egentligen är det värt det
Självklart, jag har förlorat innan och vunnit flera gånger om, jag vet inte när jag finner kärleken nästa gång, men en sak vet jag... jag ger allt då också, för har jag lärt mig något under alla dessa år ,så är det , satsar man inget vinner man inget
Kunde bli
Helt galet, jag fann min stora kärlek i senvåras , helt fantastiskt 😊
Jag har levt mitt liv med mitt vackra hjärta i 5 månader,vi förlovade oss ganska snabbt började planera bröllop och barn, våra barn går fantastiskt ihop och allt är bara precis som det ska vara,min fästmö börjar plugga för att vi ska få ett stabilt och säkert liv... och där sprack bubblan, hennes panikångest kickar in, symtom fria sjukdomar dyker upp, och anklagelserna blir ett faktum" du har varit otrogen mot mig dit jävla svin" "försvinn från mitt liv"
Men för första gången i mitt liv är jag helt oskyldig, och jag börjar leta bevis och fakta som jag presentera för henne, utan framgång, jag letar bakåt och får min förra fling att kolla,hon är fri, dvs jag vet nu var ursprungligen smittan kom från,, inte detta heller är framgångsrikt,då hon uppger att hon kollat upp sig innan oss.. jag gräver än djupare för att få fram svar.. idag har jag svaret.. det faktum var och när och framförallt hur,, med alla dessa svar och fakta... men nä! hon kommer aldrig tro , aldrig inse, jag har förlorat henne,hon blir aldrig mer min..
Jag skrev tydligen för några år sedan att det är med att vara ärlig, öppen och trogen inte fungerar,, jag vidhåller samma inställning.än en gång har det sparkat mig i röven !av samma orsak.!. En kort sammanfattning av en lång och extremt smärtsamt historia
Och frågan!!, Kommer jag orkar igen? Ärligt talat just nu är jag så jävla sårad och bitter ,att svara på den fråga nu skulle inte ge ett ärligt svar,...
Så ja
Detta var det sista jag behöver.. Precis kommit på fötterna efter förra smällen.. Men som en yrvind kommer HON och vänder upp och ner på hela min existens.. Med sin charmiga naivitet, får hon mig att tro att det faktiskt finns hopp för mänskligheten, med sitt vackra leende,,, ja vad säga om det, finns nog inte ens ord som kan beskriva det med rättvisa,,, en jag vill ligga sidan om och bara vara, en jag vill mer än bara existerar för, hon har fått hela min kropp att vibrera av vällust,,, ett enkelt sms från henne får mig att le bredare än någonsin, men samtidigt efter ett, två och en halv timme långt samtal, får hon mig att må sämre än jag någonsin trott var möjligt, att ha henne så nära men så långt ifrån,.. Tack för att du kom in i mitt liv :-) du är det bästa som hänt mig på många år
konfirmation
sitter ute i min paviljong, med en kopp kaffe, det är mulet och regnet hänger i luften i väntan på att få ösa ner, tankarna snurrar runt i mitt huvud i vanlig ordning... Var på konfirmation dagen innan detta inlägg skrevs, jag satt bland de andra i kyrkan, bland de som inte har något igentligen med dem som tar konfirmationen att göra , och kom på att jag faktiskt saknar min tid i kyrkan, 12 år som ungdomsledare, konfirmationsledare, kyrkoledaremot och kyrkovärd.. 12 år där jag faktiskt gjorde någon form av nytta, där jag format åtskilliga elever, lärt dem respekt, omtänksamhet, och att älska sin nästa, men även under våra bibelstudier svarat på alla frågor kring och rörande bibeln,.. Åkt på åtskilliga läger, där jag i tysthet har tröstat elever med hemlängtan,sprungit efter elever som i ren protest sprungit sin väg, jag har suttit fler timmar än jag kommer ihåg, och samtalat med ungdomarna Ang. Mobbning, hur det påverkar inte bara den som blir mobbad utan också de dennes närvaro,har tilloch med lyckas med att få vissa att sluta mobba och faktiskt bli riktigt bra vänner,, allt detta och mycket mycket mer är något som jag än idag är stolt över, och när jag ibland springer på eller på håll ser någon som en gång var min elev kan jag inget annat än små le och hoppas att där hen är idag har lite med att göra hur jag bemött och behandlat denna individ.. Men även om jag saknar den tiden skulle jag inte börja jobba med det igen, var sak har sin tid och min är förbi,, när jag sitter och pratar med han som tog konfirmationen och höra hans tankar och funderingar kring detta ämne och när denna unga herre som jag har följt sedan den dagen han föddes säger "jag vill och ska bli ledare" , .kan jag inget annat Bli STOLT, GRATTIS RASMUS, till din konfirmation, låt gud guida dig genom din resa genom kristendomen och lita på honom i dom stunder det stormar, lägg din tillit till honom när DU formar dina egna "lärjungar " till den kristna samfund vi tillhör, och du ska också veta att både han och jag finns här för dig när prövningarna svåra <3
tankar
Då satt man här igen,i soffan och glor på en tv skärm,och försöker att lätta trycket, som ligger på mitt hjärta som en stor och tung sten.
Men återigen kommer insikten att det inte är en sten på bröstet som hindrar mina lungor att andas,det är mitt hjärta som är så hårt av alla ärr och murar efter alla år av ett levende som jag idag betalar priset på.
Hjärtat är så nära sten det bara går ,att den knappt orkar pumpa runt blodet i min kropp ,och ger mig det syre jag behöver för att fungera.
Där finns inte mycket idag som kommer igenom mina murar,så fort någon kommer nära backar jag,drar mig undan,försvinner..inte för min egen skull,jag vill inte såra fler,
För jag vet att det kommer bli så det blir det alltid så varför utmana ödet
Den enda jag vill ha nära ,är min dotter ,hon är den som genom borrar alla lager av murar,min sten till hjärta,den enda med en enkel mening kan få mig att bryta ihop totalt .Det tog mindre än 24 timmar efter att hon kommit hem, innan hon med saknad i rösten frågar..."när är det mamma vecka"
Jag vet att hon inte menar något illa med det,
Men det spelar ingen roll det gör ont ändå..Det finns inget jag inte gör för det lilla livet, jag ger henne allt,uppmärksamhet, omtanke,kärlek,matriella saker,får henne att känna sig delaktig och viktig..jag sätter mig in i hennes kommande skolgång, jag tar henne till alla sjukhusbesök,bvc besök..
Jag vet att det låter som jag mjäkar med henne, men så är fallet inte ,hon har mycket frihet under eget ansvar,hon vet att var handling har en motkonsekvens ,jag har en hård men rättvis uppfostran ...
Men tanken på att hon skulle få reda på att hur jag känner,är helt otänkbart
Att jag vantrivs i denna by som gud glömde,att jag saknar mitt liv i Malmö ,att jag saknar min familj ,att jag har satt mitt eget liv på vänt,för hennes trygghet i hopp om att hon en dag vill bo med mig ..skulle hon veta, skulle hon bara klandra sig själv...det skulle jag aldrig kunna leva med..
obehag
nu kommer den där obehagliga kännslan fram igen..paniken av att vara ensam..
blicka framåt..
blir något less på detta...nu har jag prövat allt..att leva som en "vanlig"mäniska ser inte ut som att vara min "grej" tydligen..jag lyssnar , bejakar ,det jag gör ,gör jag utan baktanke jag är ärlig, rak och omtäksam..till vilken nytta när man gång efter anna blir skuten i sank..med den bissara komentaren ...jag e ledsen men ..du e inte tillräkligt mycket av en "man" men du e super trevlig..D får lite mig att små le lite lömskt..å du anar inte flicka lilla hade du mött mig för bara nått år sedan så hade jag trasat ditt liv sönder å samman,spelat dig så hårt att du skulle tvivlat på din egen existens inte var mer värd än att göra allt jag ber dig om. å allt detta bara för en sur komentar å bara för att ...jag kan...han e farligt nära att komma tillbaka...
Jag kan se fördelarna me att han kommer igen, jag vet hur jag ska hantera olika situationer..jag blir inte sårad fler gånger..jag slipper sitta å må som en hund.....
men jag kan oxå se nackdelarna..jag kan inte få d jag vill ha...ett hem , en fru, en familj men framförallt..
jag kan inte ge min dotter en trygg å stabil uppväxt...
Jag vet att man säger att man ska sluta leta så dyker det upp när man minst anar det..men kom igen när var jag känd för att vara tålmodig. å dessutom hur ska man lyckas att hitta någon när man begraver sig i jobb för att slippa ta risker...nä d e bara till å bita ihop å blicka framåt å hoppas på att mitt nya livsval e d rätta för till syvende sist
vill jag ha ett hem,en fru,en familj men framförallt jag vill ge min dotter en trygg å stabil uppväxt
35 år gammal utblottad ensam bortglömd.ett spöke av mitt forna jag
,..Jag brukar säga att jag inte gör saker jag vet att jag kommer att ångra, för var är då meningen med att göra det.
Men nu har det hänt,jag sitter här en lördagskväll och mår skit rent ut sagt, för några år sedan valde jag bort ett liv jag levt på grund av ett annat val jag gjort....nä nu ältar jag samma låt igen..jag borde ha fölikat mig vid detta laget , men kan inte riktigt påstå att jag har gjort det..men något börjar att hända , jag har på senaste tiden känt smärta i mitt bröst där tidigare ett tomrum befann sig, och var gång jag ser mig i spegeln vill jag vända bort blicken,glöden är borta,leendet finns inte där, mitt självförtroende...det är tappat sedan länge tillbaka
...dom senate månaderna har jag gråtit mer än jag har gjort i hela mitt liv, det finns nätter jag inte sover alls,tankarna snurrar,tvivel blossar upp...jag sitter ofta inne hos min älskad dotter och bara tittar på henne i timmar..men då dyker andra tankar upp..är jag tillräcklig för henne ,kan jag ge henne det hon behöver,räcker jag till..har hon det bättre utan mig..jag menar vad kan jag för nytta ..vad ska jag lära henne,,att hata kvinnor,hur man lurar och bedrar, hur man gör för att belägra det motsatta könet, hur man utnytjar allt och alla för att få det man vill, eller ska jag lära henne att dömma folk efter hur dom ser ut, att ytlighet och ett vackert yttre är det enda som räknas och att lycka är att känna så många som möjligt att ha dom "rätta"kontakterna...nä säger du..jag kan inget annat säger jag.
.det val jag skrev om i början på detta inlägg grundas på två anledningar..nr1 lisa ( fast det var ingen överaskning) nr 2 . jag hittade en mentor som lärde mig allt han kunde..han skulle bli "pensionär" och ville inte att hans kunskaper skulle gå till splillo,,hans enda krav var att jag skulle göra detsamma när det var dags för mig att dra mig tillbaka .för att föra "traditionen" vidare, han fångade mig i ett skede då jag var lättpåverkad,naiv..och sårad mest av mg själv men ändå....här kommer det fina i kråksången...han lärde mig inte den viktigaste läxan av dom alla..att leva som en "fjärlil av natten " inte ger något gott , bara sårade kännslor , ensamhet , tvivel på sin egen storhet, förlorad självrespekt, förlorad tilllit på mäniskor ..och då har jag inte börjat prata om vad jag har förlorat än ..
varje dag stiger jag upp och hoppas att allt bara är en mardröm..att det inte har hänt ..men bevisligen är det lika sant var morgon..var morgon inser jag att jag måste leva med mitt val..varje morgon måste jag ge ett sken av att mitt liv är bra trots jag bara vill lägga mig ner i fosterställning och gråta alla de tårar som fallit för mig ,pågrund av mig..men det kan jag inte ..varje dag måste jag finna en anledning till inte ge upp..för att visa att jag är något att lita på ..för min dotters skull..och för varje dag blir det svårare och svårare..jag ser möjligheter att komma fram , både på ekonomisk nivå och på spirituell nivå..men vaje gång omkull kastas allt..nu senast var det min egen mor som satte krokben på mig..jag har fått ett jobb en bit här ifrån som kräver att jag bor borta i mellan 3 till 6 månader..ett jobb som innebär att jag kommer fram i målet rent ekonomiskt..men i ett samtal med min mor..ifrågasätts om det är rätt beslutat från mig " det är ju inte rätt mot din dotter att inte få träffa sin far på så länge"...jag vill ge min dotter världen, allt hon är värd .men i stället får hon en 35 år gammal ,utblottad ,ensam bortglömd.ett spöke av sitt forna jag till pappa..jag kan inte låta bli att tänka ...är hon inte värd bättre än detta *****************************.
rehab
Har precis påbörjat ett sparpaket utan dess like..i 6 mån, finns de inte utrymme för onödiga utgifter, inga små köp, eller stora köp för den delen ,inga ny bilar men framförallt påbörjas avgiftning av nikotin ( ja jag måste oxå sluta röka )allt för att kunna uppnå mina ny mål...Inom 2 år lägga handpenning på MITT hus, avansera å klättra upp på stegen karriärsmässigt, men framförallt påbörja min mentala rehab(om 6 mån) bryta den destruktiva brist av empati,sympati och kännslor
Å nu e d pågång!!
Den första pengen är sparad,1 ask cigg på 2 dagar istället för 2 askar på 1 dag,jag har börjat skriva av mig, fått det som finns inom mig på print ,så jag kan läsa hur fan d står till i mitt huvud igentligen..inte mycket men de något iallafall.. vägen är lång å troligtvis ganska brokig, men jag kan ärligt talat säga att detta är vad jag vill å detta e vad jag ska..här finns inga spel, inga komplotter , inget annat än brutal ärlighet , jag skulle vilja säga att detta nya tankesätt beror på bara ett "smultron" men den största anledningen e jag har äntlige fått igen av min egen behandling
å d ska jag ärligt säga va fan inte ball men inte destu mindre väl förtjänt ..
Den stora fråga är ju igentligen hur jag ska kunna övertyga min omgivning om att detta är på riktigt och att det inte för att manupilera någon
hur e d möjligt
Detta är fan inte sant, hur det möjligt?, ..Jag får henne att må bra ,omtyckt, älskad.och det ända jag har gjort är att lyssnat på henne och stöttat henne.Hon är inte redo för ett förhållande, jag vill inte ha det med henne, vi alldeles för olika i sinnet..Nog för jag tycker om henne , men jag måste stå emot min svaghet..
Det går på autorutin.Det precis som om mitt sätt att leva har legat i dvala medans jag har haft ett långvarit förhållande ,och nu när jag är ensam och sårbar kommer allt tillbaka för att kunna "skydda mig"..fördelen denna gång är att jag vet om att jag har gjort fel,och kommer på mig själv att göra så igen, kan jag förhindra det innan det går åt det hållet. jag vil inte göra detta längre.jag vill bli en familjefar med en hel familj, Men jag vet inte mer jag kan göra,jag sitter nästan bara hemma sjäv, dricker nästan aldrig..när jag har min dotter hemma är hon i fokus totallt..men så fort en tjej dyker upp i min radar ,,så mm ..det är nog ganska klart vid det här laget vad som händer
Du som läste mitt förra blogg inlägg..jag är uppriktigt ledsen för vad jag har gjort mot dig , jag vet att det inte får "såren att läka" men jag kan bara göra så mycket. Men framförallt jag vet inte hur jag ska kunna gott göra alla jag har gjort orätt,och låta bli när möjligheterna dyker upp
Jag vet att det är mycket att begära av dig och troligtvis totallt inte på sin plats alls...hjälp
åter igen
Hur länge ska jag palla hålla uppe denna jävla fasad att allt e som det ska..jag landar alltid på mina fötter, men va fan händer ?? hur länge ska jag falla innan jag totallt kraschar i asfallten...ärligt talat,just nu e d bara min dotter som håller mig uppe , vill inte vara självisk å lämna henne ensam (å nä jag e inte självmordsbenägen)..men just nu vill jag bara försvinna,gå upp i rök,byta identitet...6 mån. me bara motgångar börjar träta lite på humöret,orkar inte ens ta hand om mig sj,haha tur att man e så ytlig å fåfängd att man gör d ändå .jag vet att allt man gör kommer med en motsatts men kom igen ,men allt detta, nä inte fan har jag varit ett sådant as eller e jag så uppe i mig sj att jag inte kan se hur jag behandlar andra ,eller e d bara så att efter 18 år på grönkvist kommer en lika lång period me motgångar?hoppas detta bara e en jävligt lång prövning på hur jag hanterar kriser för att kunna bli en bättre människa, d måste ju vända någon gång.d värsta av allt ,d känns som om att mitt barn inte vill bo hos mig,..skulle ju vara gräddet på moset , tre krashade förhållande ,totallt kvaddad ekonomi,å en dotter som jag älskar mer än livet sj inte vill bo hos mig, ja d skulle vara något...den här neråt spiralen påverkar tydligt mitt sätt att vara , jag sluter mig mer å mer,jag gör inget , tar inte tag i saker, bryr mig inte om något , e sur ,likgiltig, allt d som jag inte igentligen är,jag är super social ,drivande ,uppfinningsrik,å framför allt..alltid positiv,jag vill bli d igen..e trött på att vara negativ , å inåtslutande,men ärligt talat hur ber man om hjälp när man e mer envis å stolt än något annat...jag har fan ingen koll längre..jag behöver hjälp..ångest
åter igen
vad ska man säga ..satt å läste i genom mina innlägg ..deprimerande läsning..å d värsta är att saker o ting inte har ändrats så mycket sedan då...mer än till d sämre ..detta år går nog fan till historian som det sämsta någonsin...börjar lite bra i slutet på förra året med att träffa en ny tjej som är hur trevlig som helst..vi börjar dejta å d flyter på som d ska ..tyvärr så hade jag inte avslutat me sussi riktigt (vi var väl svävande i hur vida vi skulla avsluta eller inte) ..vilket som sussi tar kontakt med min fling å förklarar för henne hur läget ligger till ,var på båda ställer ett ultimatum..välj en av oss..ångest..jag väljer min fling..men har problem att släppa sussi ..hon e ju trots allt min dotters mamma..hur som helst d hela slutar med att jag står ensam (förvånad..nopp)..tappar kontakten med min fling..ett par v. senare e d dags igen.. hittar en ny tjej som får mitt hjärta att slå dubbelt..sussi får reda på d å gör samma sak igen ..fast denna gång fungerar inte hennes taktik.å jag tappar all kontakt med min dotters mamma ( inte bra).dejtar denna tjej i några v, å allt bara faller på plats å allt fungerar ..då gör hon slut med mig..varför ?? jo för hon blev rädd av att känna så starkt så fort..vilket som i tre v, var jag ett vrak ..då kommer nästa slag.min bil rasar och måste köpa nya broms backar och broms skivor runt om pluss att jag blir långtids sjukskriven för tennisarmbåge..men så ringer den här flickan å förklarar för mig att hon saknar mig å förstår att vi hör i hop..jag låter mitt hjärta styra istället för mitt sunda förnuft och ger henne en ny chans..vilket kortfattat slutar i en ny krash..det enda bra just nu e att jag har börjat prata med sussi igen och där finns ingen kemi mellan oss längre bara ren vänskap inget annat :)..så nu kanske d vänder...nä..nästa smäll blir min ekonomi..efter sjukskrivningen blev lönen alltannat än bra fick inte ens pengar att täcka räkningarna..ångest..har börjat prata med en ny tjej men har en liten känsla att hon inte e så pigg på att fortsätta att prata mer..har ju som bekant svårt att prata med människor på datorn..måste träffa dom på riktigt..men men ..jag landar alltid på fötterna så d gör jag väl nu oxå :)..saker å ting händer av en anledning..å ni som känner mig vet att jag inte alltid har varit "snäll" :)..btw bor fortfarande kvar på landet å vantrivs som fan...men en sak är säkert..när detta vänder ..jösses då blir d att åka av ..för vänder gör d :)..kram på er
så ja
nu e d offisielt...mitt liv e kaos..jag lever ett liv jag inte borde..jag mins inte när jag var glad på riktigt sist...allt rasar..inga söndagsmiddagar inga skandaler..helt innehållslöst..d e ända som får detta att fungera e min underbara dotter Nellie..fan vad syslar jag med när skrev jag på för detta..min dröm går i uppfyllelse men mitt liv rasar...går bara runt rent slentriant..samma sak var dag..jag hatar landet jag e betongbarn..kryper mer å mer in i mitt skal ..vill inte d..jag e sossial...jag måste ha folk runt mig alltid, kunna prata ,kunna se ,känna ,inte vara isolerad i ett stort dyrt hus..fan var gick d snett..vill att d ska va som innan..med en stor skilnad jag vill ha mitt barn hos mig alltid..Älskar henne ..hon e mitt allt...jag kvävs för mitt barn ska ha d bra..:) hon e väd det..jag skulle dö för henne i detta nuet...gropen blir bara djupare..hur tar jag mig ut.....
....***...
Uppdatering...nu e d knappast någon som läser min blogg mer men vad gör d...Fattar inte riktigt vad som hänt..satt å läste allt jag har skrivit på bloggen...när fan blev jag "stiff"..
suck
måste bara snabbt säga....saknar våra söndags middagar
sem..
Jaha..nu börjar d lida mot sitt slut..vilken galen semester d ble i år
Först en vecka med total kaos ...tok bråka me min sambo nått så syndigt att jag idag bor ensam igen!!!!!!...(särboskap suger)
Att försöka fixa d på en vecka va typ dömt till att misslyckas..men va fan man måste pröva..jag älskar ju henne ändå å hon e ju mitt barns mamma..men som sagt får nog nöja mig me särboboende...
Vecka 2...måla upp denna bilden..TRE brödrar en syster en liten tvååring samt en styck flickvän..okey...vi ska packa för en resa till dalarna i två veckor...ingen av oss har någon planeringssinne,,,GISSA när vi börja packa....4 timmar innan avfärd började vi att packa våra kläder samt annan övrig camping grejor(tält köksprylar stolar o.dyl.)
Väldär uppe efter ca 10 timmars sträckkörning slår vi upp våra tält å upptäcker till vår stora förvåning att vi har fanta mig inte glömt något inte så mycket som ett saltkar ens....PLANERA ää de löser sig ändå ; )
Hadde nästan glömt hur vackert d e där uppe..vilken natur aad e så underbart...
Vi har hittat ett litet ställe att campa på längs Österdalälven som ligger perfeckt..omringad av tallar björkar å granar där står våra tält med öppningarna ut mot älven tre meter ifrån oss
Detta måste varigt den bästa sem. någonsin ...jag kommer lägga upp bilder så fort vi har fått in dom i datorn..Det blev iof en del körning där uppe , fram å tillbaka till Mora typ 5-7 ggr..tog en tur till Trängslet(dammbygge) den e enorm å vilken utsikt.. man ser minst ett par mil bort...dammen e ca 100meter djup i mitten.. å typ 1000 meter lång å allt från 10 meter till 30-40 meter bred.."notis"på vägen upp till dammen hittade vi en liten källa in i berget..d vattnet gick inte av för hackor
HÄR E ETT PÅ BILDER FRÅN DAMMEN
0
..Men kvällarna var nog bäst
Då satt vi vid brasan å grillade snacka shit å bara njöt av livet...spelade yatsy ,kort,å andra spel...fy jag längtar till nästa år
Ja just...höll på å köra i hjäl min syster å mig på grusvägarna...inte bra..hög hastighet mycket mindre bra..var ca en dm i från att vålta ner från ett stup..så där ball för min syster..
...
Vecka fyra vad ska jag säga ..hemme igen ifrån dalarna känner att pulsen börjar öka, tempot snabbare
aa skönt tebax till betongen
Men d som har varigt mest interssant att jag har fått 33 st vänner tillbaka efter många år utan dom...d ska bli kul att ta upp kontakten me alla igen...god natt
drömmar
nu har det äntligen hänt...min största dröm någonsin slår in 20081201...min dotter födds....hon är i nuläget ca 18cm lång å väger ca 250 gr å är ca 20 veckor å en dag gammal....helt otroligt.. jag ska få en dotter innan jag fyller 30..jag vet inte hur jag ska tackla detta...som alla föräldrar säger...jag e nog den lyckligaste i världen
NELLIE.JASMINE..SKOGSBÄCK
MIN DOTTER
Hon är inte född än men ändå har hon satt solen i skugga å lyser starkare än något annat i mit liv
Alla d stunder man hört å sett andra föräldrar uppleva, ska jag äntligen oxå få uppleva..först leendet..första stegen,när hon säger pappa för först gången,.när hon börjar skolan,första pojkvännen å allt där i mellan...men framför allt hålla henne..MITT barn i famnen
För första gången i mitt liv kan jag säga med stolthet....MITT LIV ÄR KOMPLET...å hon är inte ens född
oj
satt å räknade lite....d ju över 8 mån sen jag var här sist.........d har ju hänt en del sen dess...var tar tiden i vägen???
ena stunden sitter man å gnäller på att tiden kryper å andra stunden undrar man var den tar vägen..vilken paradox!!!
har i nu läget varigt tillsamans med min sambo i snart 7 månader...bor inte i staden längre ; utan långt ute på bystan,
har både hästar,hundar,katter och...hummm getter...
stormtrivs med min flickvän å hennes son
d e så lungt å skönt när man kommer hem från jobb...inga syrener..inga jobbiga bilar...besvärliga grannar...ingen stress...inga krav..måste inte se ut på ett visst vis..
FAN jag saknar ju allt d : (
man kan ta mig från storstan... men fan inte storstan från mig.....jag är å för blir ett betongbarn...men jag vill inte byta bort d jag har idag... : )