Året efter
Ibland kan jag ha rätt, denna gången är dock inte riktigt en av dom.
Nog för att jag begravde minnena från min stora kärlek ,för dom har bleknat och nästan tillfullo försvunna ,att prata om henne, att se henne, att veta hennes existens, känns idag obetydligt ,
Tanken att råka springa på henne är inte längre skrämmande,
Problemet .
..idag är det lite mer än ett år sedan mitt hjärta svartnade och jag slutar att känna,slutade känna sorg,besvikelse,svek och en innerlig smärta .
Med facit i hand slutade jag även känna glädje, upprymdhet och kärlek
I december förra året ,den 23:e december 2017 närmare bestämt, kom jag ett steg närmare mitt mål,en händelse som får en att vilja hoppa av glädje, jag drar inte ens i smilbanden
Idag är jag nästan i hamn och är samordnare mellan mitt företag och vår största kund,ett jobb med en enorm ansvar
Jag lyckades med bedriften att ta mig i kragen och faktiskt börjar att dejta och en fantastisk kvinna skall tilläggas..Jag lät henne gå ,och av vad jag har hört i efterhand väldigt grymt också ,
Jag har fått igång min ekonomi...
Alla dessa händelser och många till ,ingen av dessa får en reaktion..inget,...Jag saknar glädje och kärlek
jag saknar till och med avskyn, förtvivlan och hat,
Jag vet inte längre vem jag är ,jag vet inte längre vad jag är
Jag vet inte längre var jag hör hemma
