hur e d möjligt
Nicklas, jag tror inte ens du är medveten om hälften "du gjort mot mig"
i alla år när jag gjorde vad som helst för dig,
för jag trodde det var "VI" du och jag - mot världen. ingen kunde skilja oss åt... inte på riktigt, alla fantastiska minnen, alla otaliga nätter vid köksborden...
jag trodde jag var speciell, din bästa vän, men.... jag var precis som alla andra tjejer för dig..... du playade mig precis lika mycket som alla andra, jag vet inte vad som är värst - att jag gick på det eller att du gjorde det! du måste ha fått dg goa skratt på min bekostnad.
du krossade mitt hjärta otaligt många gånger,
du trampade på mig och på vår vänskap och varje gång något bättre dök upp oavsett om det var ett ligg, en potentiell flickvän eller en kompis så blev jag åsidosatt. och ändå stod jag korkad och naiv kvar och väntade.
till och med när jag var tillsammans med min nuvarande make försökte du förstöra, och det var inte för att DU ville ha mig, utan helt enkelt bara för att du kunde!
jag älskade dig, på riktigt!! mina barn älskade dig. du bad mig vänta på dig.... du skulle lämna Sussi.... hette det... för att ännu en gång vända oss ryggen, tänk om jag verkligen väntat! tänk om jag gått miste om det jag har idag, om min fantastiske make, jag var nära... du anar inte...
ja, jag är bitter... och nu ber du om min hjälp..... jag hade kunnat skriva far åt helvete ditt jävla svin du har förstört tillräckligt.... och jag hade kunnat skriva som man bäddar får man ligga....... men det gör jag inte.... jag vet inte om det bara är du som vanligt manipulerar och kör "din grej" eller om det är ett sätt för dig att försöka lista ut vem jag var, vem som ännu bryr sig.... och menar du helhjärtat allvar,
vill du ha min hjälp så vet du var jag finns.
men det krävs en hel del för att du ska vinna mitt förtroende igen.
du behöver inte publicera detta.....jag vet att det är fler än jag som läser. detta var enbart för dina ögon.....
