greenone

nu kommer den där obehagliga kännslan fram igen..paniken av att vara ensam..

blir något less på detta...nu har jag prövat allt..att leva som en "vanlig"mäniska ser inte ut som att vara min "grej" tydligen..jag lyssnar , bejakar ,det jag gör ,gör jag utan baktanke jag är ärlig, rak och omtäksam..till vilken nytta när man gång efter anna blir skuten i sank..med den bissara komentaren ...jag e ledsen men ..du e inte tillräkligt mycket av en "man" men du e super trevlig..D får lite mig att små le lite lömskt..å du anar inte flicka lilla hade du mött mig för bara nått år sedan så hade jag trasat ditt liv sönder å samman,spelat dig så hårt att du skulle tvivlat på din egen existens inte var mer värd än att göra allt jag ber dig om. å allt detta bara för en sur komentar å bara för att ...jag kan...han e farligt nära att komma tillbaka...

 

Jag kan se fördelarna me att han kommer igen, jag vet hur jag ska hantera olika situationer..jag blir inte sårad fler gånger..jag slipper sitta å må som en hund.....

 

men jag kan oxå se nackdelarna..jag kan inte få d jag vill ha...ett hem , en fru, en familj men framförallt..

jag kan inte ge min dotter en trygg å stabil uppväxt...

 

Jag vet att man säger att man ska sluta leta så dyker det upp när man minst anar det..men kom igen när var jag känd för att vara tålmodig. å dessutom hur ska man lyckas att hitta någon när man begraver sig i jobb för att slippa ta risker...nä d e bara till å bita ihop å blicka framåt å hoppas på att mitt nya livsval e d rätta för till syvende sist

vill jag ha ett hem,en fru,en familj men framförallt jag vill ge min dotter en trygg å stabil uppväxt