greenone

 Ibland kan jag ha rätt, denna gången är dock inte riktigt en av dom. 

Nog för att jag begravde minnena från min stora kärlek ,för dom har bleknat och nästan tillfullo försvunna ,att prata om henne, att se henne, att veta hennes existens, känns idag obetydligt ,

Tanken att råka springa på henne är inte längre skrämmande, 

 

Problemet .

..idag är det lite mer än ett år sedan mitt hjärta svartnade och jag slutar att känna,slutade känna sorg,besvikelse,svek och en innerlig smärta .

Med facit i hand slutade jag även känna glädje, upprymdhet och kärlek 

 

I december förra året ,den 23:e december 2017 närmare bestämt, kom jag ett steg närmare mitt mål,en händelse som får en att vilja hoppa av glädje, jag drar inte ens i smilbanden

Idag är jag nästan i hamn och är samordnare mellan mitt företag och vår största kund,ett jobb med en enorm ansvar 

 

Jag lyckades med bedriften att ta mig i kragen och faktiskt börjar att dejta och en fantastisk kvinna skall tilläggas..Jag lät henne gå ,och av vad jag har hört i efterhand väldigt grymt också  ,

Jag har fått igång min ekonomi...

Alla dessa händelser och många till ,ingen av dessa får en reaktion..inget,...Jag saknar glädje och kärlek

jag saknar till och med avskyn, förtvivlan och hat,

Jag vet inte längre vem jag är ,jag vet inte längre vad jag är

Jag vet inte längre var jag hör hemma 

 

 

Fick berättat för mig att mina pussar saknar glöd

Satt och funderade över ett samtal jag hade för en liten tid sedan med min äldsta och bästa vän hur saker och ting har fungerat eller rättare sagt inte fungerat över alla dessa år,

jag har aldrig haft svårt att få flickvänner,tillfälliga partners,, jag har haft något av ,vad ska man kalla det hmmm en lekande lätt förmåga att anpassa mig efter mitt objekt för att få det jag vill

men efter att jag fick min dotter börjar jag att vända på steken och vill mer och mer gå för det permanenta och plockar fram dom sedan länge gömda och förtryckta känslor och väljer att blotta dessa oftare, vilket naturligtvis gör mig både glad lycklig och samtidigt väldigt sårbar , något jag skyddat mig för i över ett decennium.
Jag fann att karma hann ikapp om och om igen, något jag iofs räkna med,men lite naivt tänkte att även jag skulle nå fram..men så verkar inte fallet vara, inte än iallafall
Mina ögon, mina pussar och framför allt mina kyssar har fått många kvinnor på fall... nu är mina ögon tomma och likgiltiga,mina pussar utan gnista.. hur mina kyssar är? Är helt ovillig att ens möta en ny kvinnans läppar i öm och kärleksfull kyss..man kan tycka att komma över den största kärlek någonsin skulle motivera att söka lyckan,,,men allt oftare kommer tanken om att hoppet är borta, jag menar jag blir inte yngre, jag kommer inte ifrån min by.. och jag är obotlig

Idag har det äntligen hänt
jag begravde min smärta och packa ner resterna i min minneslåda, Therese harter min största kärlek någonsin! är nu endast ett minne,en skugga av mitt förflutna, idag påbörjar jag återresan
Jag sitter och njuter av pulsen på dom tunga beaten från högtalarna, dricker mitt kaffe, och ler, jag mår bra
Dagarna-veckorna-månaderna har varit något av det värsta i mitt liv,tunga,mörka,sömnlösa och rent ut sagt ett helt helvete
Idag reser jag mig upp från marken och kastar av mig offerkoftan, borstar bort smutsen, och med ett leende på läpparna och stolthet i ryggen stegar fram emot till vad som kommer att bli mitt år,, jag kommer ge allt för att nå mina mål, jag kommer inte att ge mig,
Jag kommer att lyckas
Vad befarar kärleken?
Kunde inte bry mig mindre
JAG har enormt mycket mer att ge
Fråga är egentligen är det värt det
Självklart, jag har förlorat innan och vunnit flera gånger om, jag vet inte när jag finner kärleken nästa gång, men en sak vet jag... jag ger allt då också, för har jag lärt mig något under alla dessa år ,så är det , satsar man inget vinner man inget

Helt galet, jag fann min stora kärlek i senvåras , helt fantastiskt 😊
Jag har levt mitt liv med mitt vackra hjärta i 5 månader,vi förlovade oss ganska snabbt började planera bröllop och barn, våra barn går fantastiskt ihop och allt är bara precis som det ska vara,min fästmö börjar plugga för att vi ska få ett stabilt och säkert liv... och där sprack bubblan, hennes panikångest kickar in, symtom fria sjukdomar dyker upp, och anklagelserna blir ett faktum" du har varit otrogen mot mig dit jävla svin" "försvinn från mitt liv"
Men för första gången i mitt liv är jag helt oskyldig, och jag börjar leta bevis och fakta som jag presentera för henne, utan framgång, jag letar bakåt och får min förra fling att kolla,hon är fri, dvs jag vet nu var ursprungligen smittan kom från,, inte detta heller är framgångsrikt,då hon uppger att hon kollat upp sig innan oss.. jag gräver än djupare för att få fram svar.. idag har jag svaret.. det faktum var och när och framförallt hur,, med alla dessa svar och fakta... men nä! hon kommer aldrig tro , aldrig inse, jag har förlorat henne,hon blir aldrig mer min..
Jag skrev tydligen för några år sedan att det är med att vara ärlig, öppen och trogen inte fungerar,, jag vidhåller samma inställning.än en gång har det sparkat mig i röven !av samma orsak.!. En kort sammanfattning av en lång och extremt smärtsamt historia
Och frågan!!, Kommer jag orkar igen? Ärligt talat just nu är jag så jävla sårad och bitter ,att svara på den fråga nu skulle inte ge ett ärligt svar,...

Detta var det sista jag behöver.. Precis kommit på fötterna efter förra smällen.. Men som en yrvind kommer HON och vänder upp och ner på hela min existens.. Med sin charmiga naivitet, får hon mig att tro att det faktiskt finns hopp för mänskligheten, med sitt vackra leende,,, ja vad säga om det, finns nog inte ens ord som kan beskriva det med rättvisa,,, en jag vill ligga sidan om och bara vara, en jag vill mer än bara existerar för, hon har fått hela min kropp att vibrera av vällust,,, ett enkelt sms från henne får mig att le bredare än någonsin, men samtidigt efter ett, två och en halv timme långt samtal, får hon mig att må sämre än jag någonsin trott var möjligt, att ha henne så nära men så långt ifrån,.. Tack för att du kom in i mitt liv :-) du är det bästa som hänt mig på många år 

 

nu kommer den där obehagliga kännslan fram igen..paniken av att vara ensam..

blir något less på detta...nu har jag prövat allt..att leva som en "vanlig"mäniska ser inte ut som att vara min "grej" tydligen..jag lyssnar , bejakar ,det jag gör ,gör jag utan baktanke jag är ärlig, rak och omtäksam..till vilken nytta när man gång efter anna blir skuten i sank..med den bissara komentaren ...jag e ledsen men ..du e inte tillräkligt mycket av en "man" men du e super trevlig..D får lite mig att små le lite lömskt..å du anar inte flicka lilla hade du mött mig för bara nått år sedan så hade jag trasat ditt liv sönder å samman,spelat dig så hårt att du skulle tvivlat på din egen existens inte var mer värd än att göra allt jag ber dig om. å allt detta bara för en sur komentar å bara för att ...jag kan...han e farligt nära att komma tillbaka...

 

Jag kan se fördelarna me att han kommer igen, jag vet hur jag ska hantera olika situationer..jag blir inte sårad fler gånger..jag slipper sitta å må som en hund.....

 

men jag kan oxå se nackdelarna..jag kan inte få d jag vill ha...ett hem , en fru, en familj men framförallt..

jag kan inte ge min dotter en trygg å stabil uppväxt...

 

Jag vet att man säger att man ska sluta leta så dyker det upp när man minst anar det..men kom igen när var jag känd för att vara tålmodig. å dessutom hur ska man lyckas att hitta någon när man begraver sig i jobb för att slippa ta risker...nä d e bara till å bita ihop å blicka framåt å hoppas på att mitt nya livsval e d rätta för till syvende sist

vill jag ha ett hem,en fru,en familj men framförallt jag vill ge min dotter en trygg å stabil uppväxt

,..Jag brukar säga att jag inte gör saker jag vet att jag kommer att ångra, för var är då meningen med att göra det.

Men nu har det hänt,jag sitter här en lördagskväll och mår skit rent ut sagt, för några år sedan valde jag bort ett liv jag levt på grund av ett annat val jag gjort....nä nu ältar jag samma låt igen..jag borde ha fölikat mig vid detta laget , men kan inte riktigt påstå att jag har gjort det..men något börjar att hända , jag har på senaste tiden känt smärta i mitt bröst där tidigare ett tomrum befann sig, och var gång jag ser mig i spegeln vill jag vända bort blicken,glöden är borta,leendet finns inte där, mitt självförtroende...det är tappat sedan länge tillbaka

...dom senate månaderna har jag gråtit mer än jag har gjort i hela mitt liv, det finns nätter jag inte sover alls,tankarna snurrar,tvivel blossar upp...jag sitter ofta inne hos min älskad dotter och bara tittar på henne i timmar..men då dyker andra tankar upp..är jag tillräcklig för henne ,kan jag ge henne det hon behöver,räcker jag till..har hon det bättre utan mig..jag menar vad kan jag för nytta ..vad ska jag lära henne,,att hata kvinnor,hur man lurar och bedrar, hur man gör för att belägra det motsatta könet, hur man utnytjar allt och alla för att få det man vill, eller ska jag lära henne att dömma folk efter hur dom ser ut, att ytlighet och ett vackert yttre är det enda som räknas och att lycka är att känna så många som möjligt att ha dom "rätta"kontakterna...nä säger du..jag kan inget annat säger jag.

 

.det val jag skrev om i början på detta inlägg grundas på två anledningar..nr1 lisa ( fast det var ingen överaskning) nr 2 . jag hittade en mentor som lärde mig allt han kunde..han skulle bli "pensionär" och ville inte att hans kunskaper skulle gå till splillo,,hans enda krav var att jag skulle göra detsamma när det var dags för mig att dra mig tillbaka .för att föra "traditionen" vidare, han fångade mig i ett skede då jag var lättpåverkad,naiv..och sårad mest av mg själv men ändå....här kommer det fina i kråksången...han lärde mig inte den viktigaste läxan av dom alla..att leva som en "fjärlil av natten " inte ger något gott , bara sårade kännslor , ensamhet , tvivel på sin egen storhet, förlorad självrespekt, förlorad tilllit på mäniskor ..och då har jag inte börjat prata om vad jag har förlorat än ..

 

varje dag stiger jag upp och hoppas att allt bara är en mardröm..att det inte har hänt ..men bevisligen är det lika sant var morgon..var morgon inser jag att jag måste leva med mitt val..varje morgon måste jag ge ett sken av att mitt liv är bra trots jag bara vill lägga mig ner i fosterställning och gråta alla de tårar som fallit för mig ,pågrund av mig..men det kan jag inte ..varje dag måste jag finna en anledning till inte ge upp..för att visa att jag är något att lita på ..för min dotters skull..och för varje dag blir det svårare och svårare..jag ser möjligheter att komma fram , både på ekonomisk nivå och på spirituell nivå..men vaje gång omkull kastas allt..nu senast var det min egen mor som satte krokben på mig..jag har fått ett jobb en bit här ifrån som kräver att jag bor borta i mellan 3 till 6 månader..ett jobb som innebär att jag kommer fram i målet rent ekonomiskt..men i ett samtal med min mor..ifrågasätts om det är rätt beslutat från mig " det är ju inte rätt mot din dotter att inte få träffa sin far på så länge"...jag vill ge min dotter världen, allt hon är värd  .men i stället får hon en 35 år gammal ,utblottad ,ensam bortglömd.ett spöke av sitt forna jag till pappa..jag kan inte låta bli att tänka ...är hon inte värd bättre än detta *****************************.

 

 

 

Hur länge ska jag palla hålla uppe denna jävla fasad att allt e som det ska..jag landar alltid på mina fötter, men va fan händer ?? hur länge ska jag falla innan jag totallt kraschar i asfallten...ärligt talat,just nu e d bara min dotter som håller mig uppe , vill inte vara självisk å lämna henne ensam (å nä jag e inte självmordsbenägen)..men just nu vill jag bara försvinna,gå upp i rök,byta identitet...6 mån. me bara motgångar börjar träta lite på humöret,orkar inte ens ta hand om mig sj,haha tur att man e så ytlig å fåfängd att man gör d ändå .jag vet att allt man gör kommer med en motsatts men kom igen ,men allt detta, nä inte fan har jag varit ett sådant as eller e jag så uppe i mig sj att jag inte kan se hur jag behandlar andra ,eller e d bara så att efter 18 år på grönkvist kommer en lika lång period me motgångar?hoppas detta bara e en jävligt lång prövning på hur jag hanterar kriser för att kunna bli en bättre människa, d måste ju vända någon gång.d värsta av allt ,d känns som om att mitt barn inte vill bo hos mig,..skulle ju vara gräddet på moset , tre krashade förhållande ,totallt kvaddad ekonomi,å en dotter som jag älskar mer än livet sj inte vill bo hos mig, ja d skulle vara något...den här neråt spiralen påverkar tydligt mitt sätt att vara , jag sluter mig mer å mer,jag gör inget , tar inte tag i saker, bryr mig inte om något , e sur ,likgiltig, allt d som jag inte igentligen är,jag är super social ,drivande ,uppfinningsrik,å framför allt..alltid positiv,jag vill bli d igen..e trött på att vara negativ , å inåtslutande,men ärligt talat hur ber man om hjälp när man e mer envis å stolt än något annat...jag har fan ingen koll längre..jag behöver hjälp..ångest

vad ska man säga ..satt å läste i genom mina innlägg ..deprimerande läsning..å d värsta är att saker o ting inte har ändrats så mycket sedan då...mer än till d sämre ..detta år går nog fan till historian som det sämsta någonsin...börjar lite bra i slutet på förra året med att träffa en ny tjej som är hur trevlig som helst..vi börjar dejta å d flyter på som d ska ..tyvärr så hade jag inte avslutat me sussi riktigt (vi var väl svävande i hur vida vi skulla avsluta eller inte) ..vilket som sussi tar kontakt med min fling å förklarar för henne hur läget ligger till ,var på båda ställer ett ultimatum..välj en av oss..ångest..jag väljer min fling..men har problem att släppa sussi ..hon e ju trots allt min dotters mamma..hur som helst d hela slutar med att jag står ensam (förvånad..nopp)..tappar kontakten med min fling..ett par v. senare e d dags igen.. hittar en ny tjej som får mitt hjärta att slå dubbelt..sussi får reda på d å gör samma sak igen ..fast denna gång fungerar inte hennes taktik.å jag tappar all kontakt med min dotters mamma ( inte bra).dejtar denna tjej i några v, å allt bara faller på plats å allt fungerar ..då gör hon slut med mig..varför ?? jo för hon blev rädd av att känna så starkt så fort..vilket som i tre v, var jag ett vrak ..då kommer nästa slag.min bil rasar och måste köpa nya broms backar och broms skivor runt om pluss att jag blir långtids sjukskriven för tennisarmbåge..men så ringer den här flickan å förklarar för mig att hon saknar mig å förstår att vi hör i hop..jag låter mitt hjärta styra istället för mitt sunda förnuft och ger henne en ny chans..vilket kortfattat slutar i en ny krash..det enda bra just nu e att jag har börjat prata med sussi igen och där finns ingen kemi mellan oss längre bara ren vänskap inget annat :)..så nu kanske d vänder...nä..nästa smäll blir min ekonomi..efter sjukskrivningen blev lönen alltannat än bra fick inte ens pengar att täcka räkningarna..ångest..har börjat prata med en ny tjej men har en liten känsla att hon inte e så pigg på att fortsätta att prata mer..har ju som bekant svårt att prata med människor på datorn..måste träffa dom på riktigt..men men ..jag landar alltid på fötterna så d gör jag väl nu oxå :)..saker å ting händer av en anledning..å ni som känner mig vet att jag inte alltid har varit "snäll" :)..btw bor fortfarande kvar på landet å vantrivs som fan...men en sak är säkert..när detta vänder ..jösses då blir d att åka av ..för vänder gör d :)..kram på er